Germignyttliv

Ä N T L I G EN !!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Som jag har längtat. De har nästan gjort alla filmer, men inte den här. Så var den äntligen här. Jag kanske överdriver enligt somliga, men det är en av de bästa filmatiseringar som Disney har gjort på länge. 

 

Storyn är densamma. Vilket gör den perfekt. De har förfinat den lite för att anpassa den till riktiga människor, men det som är magiskt med den tecknade filmen finns kvar även i denna.

 

Belle lever ett enkelt liv i en fransk by med ett enda intresse: att läsa böcker för att kunna drömma sig bort till en annan värld. precis som jag gjorde när jag var liten/ung och fortfarande gör. Hennes pappa säljer egengjorda saker på marknader långt från byn och en dag när han inte återvänder blir hon orolig. Hon rider efter sin far och finner odjurets slott. Hon blir först fånge, men allt förändras ju mer hon lär känna odjuret och alla hans ovanliga inredningsvänner i slottet. En gnista av hopp tänds för en dödsdömd prins. Men när Belle ser att sin far är i fara måste hon lämna slottet. Odjuret kan inte hålla henne kvar även om han vet att han riskerar allt. 

 

Den där magiken som finns och budskapet som döljer sig i filmen är fantastiskt. Alla mina känslor från barndomen bubblar upp inom mig och jag önskar att jag ska hitta någon som kan befria mig. Som sveper mig bortom denna värld och visar mig hur ett liv ska vara. 

Alla pratade om den. Vilken hype. 

Alla talade om hur bra den var. Hur häpnadsväckande den var. 

Alla höll med. 

Utom jag. 

 

Storyn handlar om en påhittade western-inspirerad värld där allt kan hända. Miljöerna ser likadana ut. Personerna gör samma saker varje dag. Deras story går på en loop och allt är en aning förutsägbart. Eller det hela beror självklart på vem som äntrar "spelet". Man kan göra i princip vad man vill: döda, älska, våldta, förgöra och gå vilse. 

 

Det är en ganska tragisk bild av människor som framställs enligt mig. Ingen är ärlig och alla söker någon vinning utav livet bakom denna värld. Själva storyn är ganska vrickad med olika tider som vävs samman och byggs ihop till något riktigt snurrigt i slutet. Jag kanske inte förstod storheten eftersom jag inte riktigt orkade bry mig. Det var inte min typ av serie helt enkelt. 

Neil Patrick Harris i en ny huvudroll. Som han spelar galant. Äntligen är han tilbaka :)

 

Jag lyckades se filmen och serien inom loppet av några veckor och de följer varandra ganska väl så jag tänker utgå från serien som är nyast. 

 

Storyn börjar med den mest tragiska stunden i syskonens liv: föräldrarnas död. Deras liv fortsätter med en fruktansvärd vistelse hos sin okända släkting Count Olaf. Efter flera försök att komma över barnens arv lyckas de ta sig därifrån. Vidare till Uncle Monty, men inte heller där blir de särskilt långvariga. Count Olaf lyckas förstöra det lyckliga liv de hade kunnat ha där. Barnen slussas vidare till Aunt Josephine, men skräcken är inte över. Olaf dyker upp även här och förpestar deras liv. Till slut lyckas barnen ta sig till sågverket där allt tycks ha sin början, men mystiken tätnar och ....

 

Hur fortsättninge lyder och allt detta sker är något man själv bör se. Det är en magisk värld med väldigt många dumma vuxna människor. Inte dumma som i elaka, utan snarare som i naiva och blåögda människor. Både filmen och serien är sevärda. De visar hur syskon kan lyckas övervinna allt bara man har varandra. 

Jag har inte följt X-men eller Wolverine så mycket. De har aldrig lockat lika mycket som resterande Marvel-hjältar. Jag tror jag vet varför nu.

 

Storyn tar vid ett ganska bra tag efter tidigare film. Både Logan och Charles har blivit gamla. Charles är riktigt illa däran och Logan gör allt för att han ska ha det bra. Men självklart hotas deras existens av mutantjägare. Människor som antingen vill utnyttja mutanter eller ha ihjäl dem eftersom de är onaturliga. Under sin resa för att rädda sin egen ras inser Logan vad han har skapat. Eller inte han. Men onda människor som vill utnyttja hans krafter. Det blir en själslig och farlig resa han tar sig på, men han lyckas med det viktigaste: att säkerställa oskyldiga själars säkerhet. 

 

En episk kamp. 

En outgrundlig saknad. 

En typ av tomhet som inte går att beskriva. 

 

Jag tycker själva filmen är ganska lam. Så som resterande X-men filmer är. Tragiska och melankoliska. Få glimtar av lycka. En stund som aldrig varar mer än en sekund. En blick som säger mer än tusen ord. Så tyst men ändå så fylld av mening. 

Så var de äntligen tillbaka. Star-Lord och hans gäng. Ä N T L I G E N!!!

 

Storyn börjar med hur våra hjältar kämpar mot ett hemskt monster för att hjälpa en av galaxernas samhällen (inte det bästa ordet, men kan inte komma på något bättre just nu). Självklart kan inte Rocket låta bli att stjäla några av deras kunders fantastiska batterier och jakten är igång. Motståndet är enormt och bara genom en mans hjälp lyckas de undkomma.

 

Men vem är denne mystiska man? Om inte Star-Lords självaste pappa, som visar sig vara någon form av gud. Eller iaf tro sig vara en. Ingen god gud dock. Makten har stigit honom åt huvudet och med min sin son vill han inte bara erövra planeter utan hela universum. Ska han lyckas? Vilka dör? Vilka förändras?

 

Se den för att få dina svar. 

 

Utöver den tragiska historien är det en sjukt underhållande film. Jag skrattade VÄLDIGT mycket. Hela tiden. Ungefär. Klockrena kommentarer och fantastiska skådespelare. Tack Marvel. :) NI fortsätter att inte göra mig besviken. 

Spansk filmfestival med en god vän på en liten biograf i Göteborg. 

 

Storyn är just inte det: det finns ingen riktig story. Det finns en historia som pågår: livet. Filmen skildrar tre människors liv som alla har olika sätt att ta sig framåt. En söker en dröm om att få spela med de riktigt stora. En annan söker förmögenhet och omtanke från någon annan än sin mamma. En sista försöker överleva sin tonårsdotters val och tankar. 

Inte några lätta liv direkt. Men vem sa att livet var lätt? Vem sa att man kan förutsäga hur något ska bli? Varför ska något alltid ha en början och ett slut?

 

Många tankar som följde med mig samtidigt som jag inte kan förklara alla tankar som dök upp. Det är precis så livet är. En ständig kamp att fortsätta framåt. Att fortsäta önskar, drömma och vilja. Att sträva mot något och kämpa mot allt som kommer emot en. Sånt är livet. 

 

och det är bara du som lever ditt liv.  

Jag har tänkt se den i flera månader, men har inte orkat. Men så en lördag hade jag tid. Så varför inte liksom. 

 

Det är en av de sagor som jag har koll på, men som jag aldrig riktigt fascinerats av tills jag läste en annan version av den i tonåren. Egentligen är det en ganska sorlig historia. 

 

Storyn börjar som alltid. En lycklig familj, tills en person inte finns längre. En splittrad familj där någon försöker laga den med ett lim som är som gjort för att förstöra allt. Få hela fasaden att krackelera. När Askungen pappas dör förlorar hon allt och blir till en hushållerska. Tills den dagen hon möter prinsen för första gången. Hon vet inte vem han är och där och då vet de inget om varandras öden. Men deras blickar möts och något tänds inom dem. Men de har olika öden att gå till mötes. Prinsen måste välja en fru och Askungen måste hålla huset rent och sin svärmor samt styvsystrar lyckliga.

 

Ni kan sagan. Tack vare sin gudmor kan Askungen gå till balen och vinna prinsens hjärta. Hon tappar sin sko och han söker över hela landet efter sin älskade tills han hittar henne. 

 

Jag kan förstå Askungen. Man biter ihop för att försöka älska dem man tvingas ha runt sig som man inte har valt. Men en dag ska det väl komma en prins och ta mig från min värld också. 

Wow, vilken film. Magisk men tragisk.

 

Storyn börjar i Indien. En liten pojke och hans bror gör allt för att familjen ska få mat på bordet. Deras mamma oroar sig för deras framtid, men de har iaf varandra. Tills en dag då de inte har det längre. Lilla Saroo skiljs från sin bror Guddu i storstaden och hamnar genom en lång tågfärd i Calcutta. En stad där folk gärna utnyttjar så vilsna pojkar. Saroo är riktigt vilse och ensam. En bild man gärna slipper se av ett barn. Inte övergiven. Inte lämnad. Inte bortglömd. Bara förlorad. 

 

Men tack vare sin unga ålder och utan möjlighet att kommunicera för att hitta tillbaka till sin familj hamnar han på ett barnhem där han senare adopteras bort till en fin familj i Australien. Ett år efter Saroos ankomst får han en till bror från Indien. En bror som inte är lika lugn som han själv och vars minnen tycks ha tärt på den fina västerländska familjen. 20-25 år senare och Saroo har vuxit upp. Blivit en egen person med en stadig framtid. Tills den dag han börjar inse att han faktiskt kan hitta hem. I månader söker han efter sitt ursprung samtidigt som han tappar taget om allt annat. Är det värt det? Att försöka hitta hem samtidigt som resten av livet faller sönder?

 

Hur det slutar får du se själv. Men hela biosalongen satt i tårar i slutet. 

Under hela filmen tänkte jag "Har jag inte redan sett den här historien?". Sen såg jag slutet och insåg mitt misstag. Men då var det för sent. Jag var inte särskilt imponerad. 

 

Storyn börjar med.....en familj som gömmer sig. Men inte lyckas. En splittrad familj med en överlevande. Jyn Erso. Tråkigt att få en sådan roll och sen aldrig mer kunna vara med. I hela sitt liv har hon försökt dölja vem hon är. Tills en dag då det är omöjligt att fortsätta. Hon tvingas kliva ut i rampljuset och leva upp till sitt rykte. Hon tvingas göra allt för att Star Wars episod IV ska vara möjlig. En ganska fin, men samtidigt lite överdriven story. 

 

Jag orkar inte beskriva filmen mer. För allt de tycks göra är att planera för attacken och sedan utföra den. Jag kanske inte riktigt såg storheten med det, men men. Så kände jag. 

Detsamma gäller för den här filmen. Hemskt länge sen jag såg den och jag minns inte särskilt mkt. Tyvärr. 

 

Storyn utspelar sig i 1920-talets New York. En ung man, Newt Scamander, kliver av färjan med en mycket speciell resväska. Tulltjänstemännen kan inte se dess riktiga innehåll, men det finns personer som kan. På väg till sitt uppdrag stannar Newt till i New York och innehållet i hans resväska börjar ställa till oreda direkt. Små väsen och djurliknande varelser förirrar sig i storstaden och Newt tvingas ta hjälp för att finna dem. 

 

Det är en magisk film med intressanta tvister och fascinerande personligheter. En perfekt film när som helst. Så se den. 

 

Sådana här filmer får mig att drömma. Om det kan bli film av sådana här historier, vad vore inte mina ganska galna idéer värda. Vad ska jag göra för att få ut dem? I min värld kan allt sådant här och mycket konstigare saker ske. Vad försigår i huvudet på någon som skriver och hittar på något sådant här? Förmodligen samma som i mitt, alldeles för mycket. Men man får ingen ordning på det så man rör ihop något magiskt folk kan älska och fascineras av.

 

Väldigt sevärd och fantastisk. 

Det är pinsamt längesen jag såg den här filmen nu. Knappt så att jag minns vad den handlade om....faktiskt. Oftast lämnar en film någon form av intryck. Och det gjorde den här med. Men efter 6 månader är det svårt att minnas vilka intryck...

 

Jag minns mest att Benedict spelade awesome. 

 

Storyn (efter lite eftersökningar kickade minnet igång) handlar om Dr Strange, den bästa och framgångsrika hjärnkirurgen som finns, som plötsligt finner sig inkapabel att utföra sitt yrke efter en olycka. För att kunna fortsätta som kirurg söker han ett botemedel. Sökandet tar honom till Nepal där han blir elev till en intressant läromästare. Efter träning blir Dr Strange en av de bästa och tack vare detta blir det han som får rädda universum från ondhet. 

 

Mer säger jag inte. Som vanligt bör man se filmen för att uppskatta den. 

 

Mina tankar dock var att det var en ganska typisk Marvelhjälte samtidigt som det inte var det. På något vis var han egen men ändå inte. Med inslag av samma tragik och framgångssaga som Iron Man blandat med en känsla av att vara odödlig likt Tor och en dumdristighet som Captain America förstår man att han är en Marvelhjälte skapt ur en tanke att alla kan bli bättre människor efter en hemsk upplevelse, bara man får rätt verktyg. 

 

Se den. 

Har precis sett klart den här serien eftersom de flesta jag tittar på har juluppehåll. Fick information om att den inte skulle vara så bra, men hade slut på serier så tänkte att jag ändå ville se den här. 

 

Storyn handlar om Luke Cage, den superstarka mannen som dyker upp i Jessica Jones. I den här serien får man en förståelse för vem Luke Cage är och varför. Man får hans ursprungshistoria och enligt mig är den ganska intressant. Det finns flera karaktärer jag fastnar för och jag tycker ändå att Marvel har gjort den här bra.

 

Det är en superhjälteserie och det märks. Dock är den lite....osammanhängande bitvis. Eller det beror nog främst på eftersom de slänger in två antagonister som slåss för att få bort Luke Cage. 

 

Bra skådespelare och bra story delvis. Sevärd enligt mig. 

Jag hade en myskväll med en vän och då såg vi den här filmen, eftersom jag inte hade sett den innan. 

 

Storyn handlar om en pojke som bor vid gränsen till en magisk värld. Muren mellan världarna vaktas av en gammal man som luras av pojken och han tar sig över till den magiska världen där han träffar en flicka och har en....magisk kväll. 9 månader senare får han en leverans vid sin dörr: en nyfödd pojke vid namn Tristan. 

 

18 år passerar och den lilla bebisen har vuxit upp. Han är kär och gör allt för att vinna sin livs kärlek Victorias hjärta. Victoria har dock ögonen för en annan man men lovar att ge Tristan en chans om han hittar stjärnan som föll från himlen. Tristan ger sig ut på ett vilt äventyr där han möter häxor och andra galna saker som gör allt för att stoppa honom. Stjärnan visar sig vara en ung kvinna och häxorna vill åt henne för att äta hennes hjärta, vilket skulle göra dem unga igen. 

 

Jag vill inte berätta hur det slutar, men min favorit är Robert DeNiro som spelar en sjökapten som tror att han lurar alla att han inte är homosexuell. Fantastisk insats. 

 

Filmen är verkligen sevärd med alla sina galna och oförutseddan händelser. 

Det här var en film jag satte igång på planet för att somna till, men kunde inte sova så såg till slut klart den även om jag bytte plan. 

 

Storyn är galen och egentligen inte så intressant. Filmen är ganska värdelös och att återge något av den känns....inte så vettigt tyvärr. Gillar du serien så ser du filmen. 

 

Det är allt jag har att säga.

Återigen en film jag velat se men inte hunnit och den fanns ju också på planet :) Men jag minns inte så mycket av den heller tyvärr. 

 

Storyn börjar med Alice, som är tillbaka i sin vanliga värld, men inser att hon återigen behövs i den magiska världen. Trots förmaningar från de värdsliga så försvinner hon in i Spegellandet för att rädda sina vänner. Personen som är i fara den här gången är Mad Hatter. Alice tvingas genomgå flera prövningar för att rädda sin vän. Hon stjäl tiden och reser tillbaka till olika händelser för att försöka rätta till vad som gått snett, bara för att förstöra nästan ännu mer av situationen. 

 

Med Tiden och den elaka drottningen som fiende har hon det inte lätt. Till slut inser hon vad hon måste göra och det måste göras NU. 

 

Sevärd och underhållande, men lite långsam trots allt. Och inte så minnesvärd uppenbarligen.