eldfarlig

Vem är det som behöver uppfinna nya saker för att kunna leva?

Vems behov är det som ska tillgodoses?

Inte fan är det jordens iaf, det är människans.

Jag säger som jag sa när jag såg "2001" nyligen: " det fanns ingen quornfärs på den tiden."

Människans behov har alltid varit det som ska tillgodoses.

Rätta mig gärna om jag har fel.

Men böckerna är inte skrivna av djuren eller träden eller sjöarna eller ngt annat levande på denna jord än av människan.

Idéerna kommer från oss.

Så om jag nu måste leva i den välutvecklade värld jag råkar vara född i så låt mig leva på mitt sätt.

Jag försöker tänka på min elförbrukning, köpa ekologiskt och inte äga en bil eftersom jag mer än gärna går, cyklar lr åker kollektivt.

Jag behöver dock stilla min hunger och dessvärre måste jag göra det med vad som finns i affärerna. Jag kan försöka påverka mina köp genom att tänka på miljön, men hur lätt är det i dessa tider, egentligen?

Jag gillar kött, precis som aporna i "2001", därför att jag lärde mig att äta det då inget annat fanns att tillgå i mitt barndomshem.

Jag är glutenallergiker, försök å leva med detta. Really, I'm challenging youse.

Dagens teknik och nya uppfinningar kan göra mig galen.

En tanke som slår mig är, varför lägger vi inte den tiden och de resurserna på ngt vettigare?

Kan vi inte använda våra brillianta hjärnor till att utveckla ett hållbart system i HELA världen?

Som jag lärde mig under vår kurs "Sustainable development" i Belfast.

Låt oss leva därefter och skapa ett samhälle som kan fungera för alla.

Låt oss tänka på våra medmänniskor och tända hopp hos dem som vill och försöker anpassa sig.

Låt oss sprida budskapet att jorden bara är till låns för oss.

Ta inte mer än vad ni ger.

Till slut kanske vår jord säger ifrån.

Önska er en bättre morgondag, det gör jag.

---

Jag skulle kunna sitta framför internet hela dagarna, surfa runt, läsa strunt och glo klipp på youtube som visar hur roliga katter är, men jag föredrar verkligheten. Pröva att gå utomhus och hitta ngt roligt istället. Kanske er grannkatt kan vara rolig? Eller bara upptäck hur vacker naturen faktiskt är runt omkring er.

Jag gillar att ta kort för att jag vill kunna lämna ngt efter mig som visar hur världen såg ut under min livstid. Framförallt med tanke på alla förändringar som sker.

Jag vill ge nästkommande generationer ngt att glädjas åt mer än internet och roliga teknikprylar.

Stoppa inte utvecklingen, men fundera på vad som är viktigt i världen.

---

Peace/Sofia

Det var inte hemskt, det var skönt.

Det var svårt att få fram vissa ord/meningar, men det känns som att en liten sten lossnade från mitt hjärta.

Jag kmr att fortsätta att gå dit.

Jag vill ta tag i mitt liv.

Jag vill känna mig lycklig.

Jag vill må bra.

---

Jag är värd att må bra.....lr?

---

Peace/Sofia

peace/sofia

Me voy

Porque no supiste entender a mi corazón

lo que había en él,

porque no tuviste el valor

de ver quién soy.

Porque no escuchas lo que

está tan cerca de ti,

sólo el ruido de afuera y yo,

que estoy a un lado

desaparezco para ti.

No voy a llorar y decir,

que no merezco esto porque,

es probable que lo merezco

pero no lo quiero, por eso…

Me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y

me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti.

Porque sé, que me espera algo mejor

alguien que sepa darme amor,

de ese que endulza la sal

y hace que, salga el sol.

Yo que pensé, nunca me iría de ti,

que es amor del bueno, de toda la vida

pero hoy entendí, que no hay

suficiente para los dos.

Me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y

me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y me voy.

Julieta Venegas (México)

Porque no supiste entender a mi corazón

lo que había en él,

porque no tuviste el valor

de ver quién soy.

Porque no escuchas lo que

está tan cerca de ti,

sólo el ruido de afuera y yo,

que estoy a un lado

desaparezco para ti.

No voy a llorar y decir,

que no merezco esto porque,

es probable que lo merezco

pero no lo quiero, por eso…

Me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y

me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti.

Porque sé, que me espera algo mejor

alguien que sepa darme amor,

de ese que endulza la sal

y hace que, salga el sol.

Yo que pensé, nunca me iría de ti,

que es amor del bueno, de toda la vida

pero hoy entendí, que no hay

suficiente para los dos.

Me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y

me voy, qué lástima, pero adiós

me despido de ti y me voy.

Känner att dessa dagar fylls av onödigt ont. men mår jag bra av det kanske? oplanerade dagar och "städande" av gammal skit....vem vet. endast tiden kan avgöra.

---

Har gjort mitt första besök hos naprapaten idag. Känns helt ok. Jag vet ju såklart inte än om detta kommer att gynna mig, men att knäcka rygg å nacke lät fan läskigare än när de drog ut mina tänder under bedövning och jag ville skratta. (ja, jag är en sjuk människa, so what?)

Fick iaf två tips som jag ska försöka fixa: testa en annan bäddmadrass i en vecka, vilket kan te sig svårare än väntat. Vem fan vill låna ut sin bäddmadrass till mig? Jag menar, jag kan låna ut en tempur istället....?

Det andra är jobbet, att tänka på hur jag rör mig när jag moppar t.ex. Eller all annan rörelse som sker på mitt jobb. Kanske bör överväga att sluta helt? om nu ryggen tar stryk på detta vis menar jag.

Sen tror jag att hoola-hoops träningen får vila, det kan ju vara den som gör att jag förstör ryggen med.

Känns bra iaf att han hittade ngt fel med mig. Jag är sned. Vilket jag iofs gissat, men inte kunnat diagnostiserat själv då jag knappast innehar en läkarexamen eller dylikt.

---

När jag skriver så här så saknar jag nästan IntSam och alla ordbajsande texter jag skrev där under åren. Insåg nyss oxå (och fick smått panik) att jag fax har pluggat i 4,5 år snart. Vilket innebär att jag inte kan låna av csn så mkt mer. 1,5 år till bara. Men i o med att jag ska söka ett program till hösten kan jag nog argumentera för min sak. Även om skulderna bara växer så är det det sista steget för min utbildning. hoppas jag. (peppar peppar ta i trä - rör skallen då den tycks igenkorkad av sågspån.)

---

Jag vet inte, vad säger ni? Finns det ens ngn som läser här? Varför måste jag vara så elak mot mig själv. Visst spelar jag roll? Visst finns det människor som gillar mig? Visst har jag vänner därute? Visst, jag kanske inte är den bästa vän som finns, men gav du mig en ärlig chans? Kan jag lita på dig kan du lite på mig. ok?

Jag vet vad jag behöver göra och jag väntar på svar, ok?

Jag vet vad jag vill göra med mitt liv och jag är på väg, ok?

Jag har något typ av hopp kvar inom mig och hjälp mig att tända detta till en stor brasa igen, ok?

Snälla, jag skulle aldrig be er om jag inte fann det nödvändigt. ok?

Jag vill så gärna tro på mänskligheten, men verkligheten slår hela tiden emot mig.

---

Mamma - jag saknar den styrka du gav mig när du såg på mig med din stolta moders blick. Jag vet att du älskade mig och jag kommer för alltid bära med mig dig i mitt minne. Oavsett om det gör mig stark eller svag.

---

Jag hoppas ni får en bra dag.Det ska jag försöka ha. Peace/Sofia

Besvikelsen efter misslyckade spanskakurser lade sig efter att jag valde att läsa engelska steg2 istället. Visst, ångest över att översättarprogrammet fick vänta ett år till , men behövde engelskan ändå. Här slösar man inte bort tiden. Jag byggde bara på med mer kunskap. Hela januari speglades av min studieångest och lösa alla problem. Men jag lyckades lösa det till det bästa och det jag gjorde mestadels av tiden var att se framemot resan till Indien i februari.

Började denna månad med en dunderfest för min syster som fyllde 25. 50-talstema, vilket var vackert och roligt. Förberedelserna var en del av det roliga. hehe.

Första halvan av februari ägnades åt studier i Växjö med flängande fram och tillbaka med tåg.

Men vad gör det när man får tillbringa 2 underbara veckor i värmen med fam. Bringeland? behövde verkligen denna semester. 2 veckor av sol, värme, badande, god mat, trevligt sällskap, utflykter, vacker natur, shopping, etc. Kunde inte ha haft det bättre.

Månaden började med en vecka kvar i detta paradis. Fortsatte att njuta tills det var dags att sätta sig på planet hem mot snön igen. Oj, vilken omställning. Men brännan höll sig till september. ;). Värmen stannade kvar i min kropp ända tills första frosten kom i oktober. Jag var lycklig tror jag.

Resten av månaden studerade jag mest hela dagarna. Tågresor till Växjö ofta. Studierna flöt på och insåg att jag är rätt bra på engelska. I övrigt var dagarna rätt tråkiga och jag insåg hur mkt jag saknade mina studiekamrater från IntSam.

Denna månad fick jag äntligen lite folk att prata med i skolan. Tack vare studiegruppen. Underbara människor. Kul att äntligen få hänga med ngn. Mestadels var jag upptagen med plugg och saknande av mina älskade vänner. Hade varit en perfekt månad att hänga på fik och skvallra....

Under påsken besökte vi min födelseort och spenderade vårens första varma dagar i solen i syrrans trädgård.  Njöt av ledighet och botaniserade bland spelen i "Arne-boa". Det var en trevlig helg.

Vi gjorde även iordning balkongen för första gången, planterade växter och städade upp. Välkomnade våren på vårt sätt.

Önskade mig mer vänner minns jag.

Studierna fortsatte, tycktes ha fler "mardrömsveckor" denna vår än jag nånsin haft under de 3 åren i Kalmar. Men jag klarade allt galant. Att organisera min tid har jag alltid varit bra på.

Maj tycktes även vara utflykternas månad. Promenader med Marcus utmed vattnet, besök på Borgholms slottsruin för första gången, årets första grillning på Dunö och en tur till Karlskrona för tjejkväll med Madde och Jessica- we had some fun time there ;).

Stressen lade sig lite över studierna och jag kunde välkomna sommaren snart.

Oj, vilken kanonmånad bildvis iaf. Först besök av pappsen, Bente och Maria. Njuta av solen, besök på kosta outlet etc, minigolf och god mat och god dricka. I miss youse.

Sedan inlämnande av sista uppsatsen som jag lyckades få VG på.

Efter detta reste vi äntligen en vecka till syster och barn i Härnösand. Glatt återseende efter 2 år. Vad stora de har blivit,, men oj vad moster är stolt. ;)

Midsommar spenderades utan min smileypie i Jönköping med buffy, madde och therese. God mat, roligt sällskap och vacker utsikt. hoppas att det aldrig tar 2 h att tända en grill igen.

Juni var nog semester-månaden. För i slutet av månaden bar det iväg till Peace&Love i borlänge igen. 4:e året för mig. 06,07,10 och 11. Måste ha en bild till här:

Aldrig varit så glad över en konsert sen jag såg Alice cooper 2007 live på Borlänge torg. 30 seconds to mars: you rocked my world!!!!

Fortsatte med Peace&love i några dagar till. Sprang på flera konserter och hade det ok, aldrig mer vanlig camping. Det kan jag lova.

resten av juli bestod mest av jobb hela dagarna. Sprang runt som en iller på sjukhuset och vart sur över att jag inte fick hänga så mkt med Storstäd som jag hoppats.

23 juli var det dock dags för The Ark och Håkan Hellström på Guldfågeln arena. Aldrig mer konsert där iaf. Regn och dåligt ljud. Men lycklig över att få ha sett The Ark en sista gång. 4-ever in my <3.

30 juli var det dags för Bogrens årliga badtunnefest och som vanligt badade vi i ölen mer än vattnet. Det var vattenkrig, tipspromenad (som jag kom 2.a på tror jag), för mkt sprit, varmt vatten, jacuzzi, oseriös paketöppning och mkt skratt. En lyckad kväll vad jag minns. bilden får tala för sig själv.

Augusti var den månad jag äntligen fick träffa Maries nya kärlek, och jag förstod varför hon var nykär. Vi hängde några helger med för mkt vin, för mkt skaldjur för en viss herre och vinnande av krocket som resulterade i en diskfri-vecka för mig. Vi hade roligt och jag var lycklig.

Stadsfesten var ok. Såg Chemical Vocation och gillade det. Vi var några av de få som ratade Veronica Maggio och jag var nöjd över detta.

Dags för skolbänken igen. Modern spanskspråkig litteratur och film igen. Denna gång gick det dock bättre.

September var även svamphittandets månad. Snubblade på kantareller överallt. i skogen på promenader, i dikeshöjningar under vår inlinesturer, och även ovanligt många trattkantareller på vårt svampställe. Gillas.

Mitten av månade drog vi även till Gbg och liseberg. Vann äntligen 2 kg mjölkchoklad och var lycklig. Åkte atmosphere till marcus lycka och min höjdskräcks avsky. men den var tråkig. Ja, tråkig. även om jag kramade sönder marcus hand.

Denna månad blev marcus 26 år. Enligt SJ och en del andra instutioner är han numera vuxen.

Höll på  att dö av tristess hemma av allt ensamt pluggande. Det enda jag gjorde var att studera hemma och vänta på marcus. Massa kort på god mat , men inga människor. Minns att vi hade ngn fest för marcus när han fyllde år, annars hände nog inte så mkt på den social fronten här i Kalmar.

Besökte syster i hemorten och lekte med luftgevär för första gången. träffade även en gammal vän jag saknat i flera år. Tack martin <3

Hösten gjorde sitt intåg och jag klarade av första spanskakursen med bravur och var nöjd med detta.

Ytterligare en månad instängd i lägenheten. En månad fylld av tentastudier inför spansk grammatiktenta. Firade min födelsedag med vänner. annars tycks det vara en händelselös månad. Satt mest hemma och önskade att folk skulle ringa mig.

Fick fina presenter av marcus. Tack min smileypie.

Nästa år önskar jag mig en stor fest fylld av glädje och värme. ok?

20 november var det 3 år sen mamma lämnade oss i stor sorg och saknad. Det gör fortfarande ont. Jag känner mig övergiven....

Den månad -bakade pepparkakor och lussekatter.

-besökte julmarknad på slottet som vanligt och tröttnade på 10 min. köpte korv och fudge och drog in till                    kalmar centrum istället.

-jag klarade grammatiktentan och hade en underbar helg i Karlstad.

-Jag insåg hur olycklig jag är och att jag behöver ta tag i mitt liv.

-vi spenderade 2 regniga dagar i köpenhamn och käkade aebleskiver och insåg att de inte var ngt för oss.

-julpysslade årligt med tequila och resultatet blev en pandaboll i garn. hehe

-firade jul 3 ggr om.

-firade pappas 50 årsdag

2012 är året då jag ska: ta hand om mig själv: ringa naprapat och lösa ryggproblemet, ringa ngn jag kan reda ut alla mina tankar med, klara spanska steg 2, söka till översättarprogrammet och klara provet så jag kan komma in, besöka min familj mer både i karlstad, tibro och härnösand, förhoppningsvis sticka ut på en tågluff i europas vackra huvudstäder, och få mer vänner.

2012 ska bli året jag tar hand om mig själv.

Önskar er alla ett Gott nytt år!

Glöm inte bort er själva eller folk i er omgivning.

Peace/Sofia

Saknar er ngt enormt!

---

Jag känner mig helt ur form och behöver ta tag i tusentals saker. Inte skolan, inte jobbet utan livet utanför detta.

Mina tankar och min rygg. Jag behöver ta hand om mig själv mer. Men jag kan inte.

Jag vill ha vänner omkring mig. Vänner som bryr sig. Vänner som har tid. Vänner som tar sig tid. Vänner som frågar. Vänner som vill veta. Vänner som bryr sig.

Jag är trött på att fylla mitt liv med människor som bara tar och tar och sällan ger tillbaka.

jag kan inte mer.

jag vill inte mer.

jag tycker ni borde förstå, annars kan ni gå.

Jag är van vid att folk vänder ryggen mot mig och går iväg.

Kan de så kan jag, ok?

Jag vill må bra och om ni inte vill hjälpa till kan ni vända er om nu.

Jag behöver inte sådana människor i mitt liv.

Jag ska ta tag i mitt liv och 2012 får bli mitt år.

2012 är året jag vill börja min översättarutbildning för att äntligen nå mitt mål. Skiter i hur mkt studieskulder jag har, jag har ett mål och om ni inte kan glädjas att jag faktiskt vill ngnstans är ni inte värda min uppmärksamhet.

Alla vet inte vad de vill göra, men jag gör och har gjort i flera år. Jag kämpar, jag står ut med föreläsningar, pluggar och läser till ögonen och hjärna blöder, skriver tentor och reser runt för att nå mitt mål.

Om jag inte kommer in, faller jag. men vem vet, då kanske det fanns ngn mening med det? Inte fan vet jag. Finns det någon mening med livet har jag missat den. Inte fan kan det vara att vara inlåst i sin lägenhet hela dagarna utan sällskap. Sörja människor som aldrig mer kommer tillbaka och sakna sina ungdomsår? jag tror inte det.

---

My promise to myself 2012: to make MYSELF happy.

Har nog egentligen haft fullt upp. helg i karlstad med allt vad de innebär, två dagar i kph, julklappsshopping i kalmar 2 dagar, festa med goda vänner och julpyssel. där försvann den veckan. Nu har jag iofs bara 2 julklappar kvar och allt annat verkar lugnt.

Men när jag insåg igår att det fax är en vecka kvar till jul, ja då kände jag inget. skönt att stressen är över. julklappsstressen till 30 pers typ. men den är över. överlevde med min perfekt organiserade strategiska sida.

---

Men jag är tom som vanligt. Känner inga känslor, eller förväntan inför denna helg.

hell, I don't even go and meet MY family.

Cause I don't have any family anymore?

Cause I don't know who my family is?

Cause I'm afraid of my family?

---

jag vet inte var jag är längre. Men snart är det jul iaf. Happy x-mas.

Peace/Sofia

Försöker att inte känna mig ensam och har plöjt igenom 2,5 säsonger av Six feet under för att dämpa denna ensamhet och ångest.

Försöker tro att det hjälper.

Simmar desperat på ytan.

Denna tid nästa lördag är jag klar med grammatiktentan och hoppas verkligen att allt har kommit in i min lilla överbelastade hjärna. allt nytt tycks trycka ut det gamla..dock verkar det som att det "nya" mest är dumma tankar. å inget vettigt.

Varför får jag aldrig känna mig behövd? omtyckt? så som jag faktiskt känner för de få vänner jag fortfarande har kvar.

men jag är trött på att ge.

jag vill börja om.

få en chans till.

men så fungerar inte livet och sådan är inte jag. dessvärre.

Det är lördag och jag ska plugga och ev träna. om jag vill kanske jag bakar pepparkakor.

allt är planerat...alltid. varför kan inget vara sporadiskt för mig...

Peace/Sofia

undrar vad det är som tynger mig.

vad är det som gör min kropp så spänd?

är det att jag gått ifrån min egen deppiga hjärna och nu kanske kroppen tagit över?

vad fan ska jag göra?

önskar jag hade ngn som ville prata....bara hänga. varje gång jag ringde.

men  jag förstår att andra har ett liv...hell i've got one.

saknar alla fikor då man fick prata av sig allt från det lilla till det värsta.

men å andra sidan är det nu jag är ensam,,,,då var jag omringad av kärlek jämt.

man behöver vänner för att överleva.

min bästa vän är på konferens i västerås...

No me gusta estar sola.....

Peace/sofia

EN.

EN reklam bland alla tusen på julen.

EN.

EN, ok?

Jag blir alltid lika glad av att se tomtens glädjande leende som bara vill sprida julkänsla...och hål i tänderna hos barnen vid jul.

EN.

EN, ok?

Musiken, färgerna, lamporna....allt är härligt med den reklamen. ok?

EN reklam.

Jag är lika förväntansfull inför denna reklam som ett barn på julafton.

EN reklam.

Coca Cola is christmas spirit for me, ok?

En av de får sakerna jag har kvar som får mig att känna julkänsla.

DÅ GÖR MAN FAN INTE EN RIP-OFF PÅ DEN!!!!!!!!!!!! OK?

F*cking telen*r.......NEJ NEJ NEJ och återigen NEJ!

Gråter inom mig och hoppas den försvinner omedelbart. Vill aldrig mer behöva se den.

Peace/Sofia

Man lär sig att leva med sorgen. Det gör ont att tänka på allt vi inte får uppleva ihop, men du är alltid med mig.

I mina tankar.

I mitt dagliga liv.

Vid min sida som ett stöd för att jag ska orka fortsätta.

Jag minns fortfarande natten till den 20 november 2008.

Väntan.

Ilskan.

Sorgen.

Tårarna...som jag grät då. och aldrig mer. vet inte ens om jag har tårar kvar för idag.

Hade gissat att jag eventuellt skulle sitta ensam och vara ledsen idag.Men min kära vän fick mig att tänka på annat.

Jag är glad att jag har vänner.

Som får mig att tänka på annat.

Inte vilja sitta hemma och låta sorgen trycka ned mig.

Jag vill leva och jag gör det för dig mamma.

För alltid i mitt minne och mitt liv.

Wivi-anne Tidqvist 14 september 1953- 20 november 2008.

I miss you, mama.

Minns när jag faktiskt kunde minnas saker. jag var duktig på saker eftersom jag kom ihåg alla kunskaper.

Något har brytit ned mig totalt.

Något har gjort att jag inte orkar bry mig längre.

Något gör att jag sakta tynar bort  till ett tillstånd då inte ens döden vore en räddning.

Något gör att jag vill se hur det går.

Något gör att jag vill se om jag kan lyckas,

Hoppas en flytt kan bli min räddning.

Hoppas jag snart ser ett ljus i tunneln,,,ett ljus som itne innebär avslut i en grav.

Hoppas jag snart kan börja älska igen som jag gjorde förr.

Hoppas jag snart kan uppskatta mitt liv igen.

För just nu är jag olycklig innerst inne och inget kan riktigt glädja mig. Så där som det gjorde förr-

Grattis till er som ville bryta ned mig....ni lyckades, även om jag gissar att det nu inte är till någon glädje för er.

We had the time of our lives.....or I mean " I had the time of my life" and now it's all downhill from here. or?

Få mig att sluta känna mig övergiven

Få mig att känna mig älskad

Visa att du finns för mig

Jag behöver dig nu,,,,jag behöver få vara jag nu.

jag behöver en vän.

Var är du nu?

var redan lite trÖtt efter shoppingrunda....segt att gÅ hemma och segt att Åka ngnstans...jag tynar bort lÅngsamt.

dessutom borde gubben ha predikat hÖgerregeln till snubben vi mÖtte sen som uppenbarligen skulle cykla rakt fram medan jag skulle svÄnga...Å dÄr hade jag fÖretrÄde vad det gÄller hÖgerregeln. suck.

fÖrsÖker bli pÅ bÄttre humÖr av "it's always sunny in philadephia". ska laga mat senare...flÄskfile och ngt god potatis.

jobb imorgon. och plugg.

peace/sofia

Jag vet inte varför, men klart att ni alltid varit viktiga för mig,,,innerst inne. även om jag inte visat det så mycket som ni kunnat hoppats. Men alla tågresor med diverse förseningar och alla mil bakom ratten har ju varit för er skull.

Man kunde ju önska att man fick ngt tillbaka .... ngn gång.

Ett besök, en glad min, en tacksam min...ngt.

men icke.

Pappa, jag är glad att du fortfarande på ngt vis tycks lyssna på mig och tänka på mig då och då. Jag saknar dig.

Har precis insett att det inte finns ngn som bryr sig om att fira min 24-årsdag. Av min familj då. Det är inte ngt speciellt med att fylla år längre när man inte har någon att fira det med. kanske ställer till med ngt i Kalmar i år, men gissar att motivationen kommer saknas, precis som förra året, och att det mest rinner ut i sanden. För vem bryr sig egentligen?

Jag försöker iaf göra det speciellt när andra människor fyller år. om de själva vill. om jag får en inbjudan att fira ngn så firar jag. Jag är glad att få vara delaktig och jag önskar ngn kunde känna så för mig.

Insåg precis att jag knappt har ngn familj kvar.....och jag tror det är därför jag är så trasig.

Om du bara hade förstått att jag funnits här vid din sida, precis som de tidigare 23 åren.

Du kanske borde sluta se mig som en finne i röven och fax uppskatta lillasyster.

Du gav mig aldrig ngn chans att visa vem jag kunde vara för dig. Ärligt...allt man fick var och är sura miner. Göm dom hos dig själv.

Förlåt mamma, men nu är jag trött på allt. Om jag besöker hembyn igen kommer det vara för att hälsa på 2 underbara vänner (M&E) som uppernbarligen inte glömt mig. och din gravsten. Annars har jag inget där att göra eftersom det knappast finns ngn som uppskattar mitt besök ändå.

Tack och adjö. Peace/Sofia

P.S: jag tror att allt jag behöver är en hel familj igen, ngt som aldrig kommer att ske på länge. tills dess är jag trasig.D.S.

Det är så jag känner mig.

Jag tycks inte kunna lita på någon.

Jag kan inte lita på du gör mig glad när jag är ledsen.

Jag kan inte lita på att du inte kommer att förstöra allt genom att göra mig besviken,,om och om igen.

Jag kan inte lita på att jag kan hålla god min och fortsätta hoppas att du är en bra vän.

Jag kan inte lita på någon.

....

Inte ens mig själv.

....

Ensamheten är ensam.

...

Försöker bekämpa alla mina ondska tankar men livet vill inte hjälpa mig.

...

Sluta gör mig besviken så lovar jag att börja lite på dig.

...

Peace